Åskskydds­zon­koncept

Moderna konstruktioner och byggnader blir allt smartare. De bygger på en mängd nätverks­anslutna tekniska komponenter: fastighets­automation, telekommunikation, styr- och säkerhets­system för att nämna några. Om enskilda tekniska installations­komponenter slutar fungera kan konsekvenserna bli långtgående – i värsta fall stannar hela byggnaden.

Yttre blixtskydd skyddar människor och materiella tillgångar i byggnader mot brandrisk, men det skyddar inte elektriska och elektroniska system mot driftstörningar orsakade av överspänningar vid blixturladdningar. Principen med blixt­skydds­zoner (LPZ) enligt IEC 62305-4 beskriver ett effektivt skydd mot överspänningar orsakade av elektromagnetiska blixtimpulser (LEMP).

Enligt denna princip ska den byggnad som ska skyddas delas in i inre blixt­skydds­zoner utifrån risknivån som LEMP utgör. Lämpliga LPZ-zoner kan definieras beroende på antal, typ och känslighet hos de elektroniska enheterna/systemen.

LPZ 0_A:

Zon som är utsatt för direkta blixtnedslag och blixtens odämpade elektromagnetiska fält. Berörda system, t.ex. ledningar som sträcker sig utanför byggnader, kan utsättas för full blixtström.

LPZ 0_B:

Zon som är skyddad mot direkta blixtnedslag, men där hotet utgörs av blixtens odämpade elektromagnetiska fält. Berörda system, t.ex. varningslampor eller sirener, kan utsättas för partiella blixtströmmar.

LPZ 1:

Zon där impulsströmmar begränsas genom strömfördelning och skydds­komponenter vid zongränserna. Rumslig skärmning kan dämpa blixtens elektromagnetiska fält. Ringslingor med detektorer installeras ofta i LPZ 1.

LPZ 2-n:

Zon som jämfört med LPZ 1 har ytterligare skydd mot impulsströmmar och blixtens elektromagnetiska fält och därför är mindre störningskänslig.

Utifrån kraven och belastningarna på över­spännings­skydd kategoriseras de som blixtströms­avledare, överspännings­avledare och kombinerade avledare.

De högsta kraven på avlednings­kapacitet ställs på blixtströms­avledare och kombinerade avledare som används vid övergången från blixtskyddszon 0_A till 1 eller 0_A till 2. Dessa avledare måste kunna leda partiella blixtströmmar med vågformen 10/350 μs utan att förstöras, för att förhindra att destruktiva partiella blixtströmmar tränger in i byggnadens elektriska installation.

Vid övergången från LPZ 0_B till 1 eller nedströms blixtströms­avledaren vid övergången från LPZ 1 till 2 och högre används överspännings­avledare som skydd mot överspänningar. Deras uppgift är att ytterligare reducera rest­energin från uppströms skyddssteg samt att begränsa överspänningar som induceras eller genereras i själva installationen.